Det är väldigt mycket som försigår under ytan på denna bloggen och måste säga att fasen vad jag har blivit starkare under tiden jag har varit här. Den senaste perioden har varit väldigt upp och ner med många påfrestningar. Jag har bytt familj vilket var det bästa beslutet jag kunde ta för mitt år då jag är så otroligt mycket gladare nu. Men också vänner som jag kommit mycket nära har lämnat landet (Bovy har inte åkt riktigt än) och att säga hejdå har tyvärr blivit en vana. Familj är viktigt men också vänner. Jag har pratat ofta om detta med mina exchangiesvänner här och vad vi kommit fram till allihopa är kortfattat att Landet NZ har så himla mycket att erbjuda och är ett helt makalöst ställe. Men människorna har förvånat oss på många plan. Faktumet att jag bor i en sådan liten stad tror jag är en stor anledning till varför. Inte mycket händer och i brist på aktivitet blir skvallerande och pratande om varandras ryggar tyvärr ett stort fenomen. Detta har jag sett i alla åldrar och jag fortsätter att överraskas om hur fort saker sprids och ofta hur falskt det är.
Missförstå mig inte Jag har träffat många härliga människor här och har vänner så det är inte det. Men det känns som att man allmänt hänger mindre med sina vänner här. Vänskapen är annorlunda på något sätt dömt a vad jag upplevt (drar inte hela NZ över en kant tror det är lite småstadsfenomenet alternativt ett ubytesstudentfenomen) . Alla är beroende av skjuts osv och att inte göra mycket alls är i princip det som står på allas sommarlovsplaner. Jag känner mig lite ovan vid det och vill spendera mer tid med vänner osv, men det är svårt. Céline reflekterar inte riktigt på samma sätt. Eftersom hon kommer ifrån en liten by på 200 pers i Schweiz och är van vid att inte ha samma frihet som jag med bussar osv.
Är väldigt glad för mina aktiviteter som surf lifesaving som gör att vi träffas och funderar på att börja i touch-rugby när skolan början igen för ytterligare ett sätt. De flesta exchangisarna har gjort liknande reflektion som mig och har även pratat med exchangies i andra delar av landet, så känns skönt att jag inte är ensam med känslan. Bara något att försöka att vänja sig vid i guess. Det är en underbar tortyr att följa mina vänner där hemma, jag saknar er väldigt! Och tro det eller ej om tre dagar har jag varit här halva mitt utbytesår. Crazy vad tiden går och är nästan stressad över allt jag har kvar att göra.
Piggar upp inlägget med människor i onesies:
Är så tacksam för den här människan som verkligen är min andra halva just nu. Känner mig utan och innan och vet exakt vad jag år igenom eftersom hon går igenom samma sak.
haha detta är Cam (Aimee´s pojkvän som har flyttat in hos oss) i Aimee´s ank-onesie. Också väldigt härlig mäsnniska som har båda fötterna på jorden. Han pluggar öven till kock vilket är najs för mig som får äts hans mat. Just nu pågår dock ett vattenkrig imellan oss där attacker sker när man minst anar det...
En bild på en av de vänner som har lämnat landet. Tysken Lukas i en haj-onesie på halloween
En fin Nya zeeländsk vän vid namn Holly i en Giraff-onesie på halloween.
Facts:
- Jag och Céline plågar oss igenom the hobbit filmerna denna veckan för att göra oss redo för Hobbiton.
- Ny upptäckt: sköldpaddan äter ärtor!
- Bovy stackaren kommer antagligen få fira sin 18årsdag på ett flygplan..
Kommentera