nzkarin.blogg.se

Göstapetter vilka dagar jag har haft sen sist, jag har inte haft en chans att skriva. Efter en väldigt bra sista helg i en helt fantastiskt land var det tyvärr min tid att ta mina farväl. Supertidigt på måndagsmorgonen åkte hela familjen (och alla andra utbytesstudenter från samma organisation till den lilla flygplatsen i Palmerston North. Efter att många tårar hade fallit redan under söndagen (och resten av veckan för den delen) blev det faktiskt ett ganska lugnt och bra adjö istället för något hysteriskt vilket kändes ganska bra. 

 

I och med det började den 36 timmar långa hemresan. Vi var 38 utbytesstudenter som lämnade och känslan i luften var verkligen en blandning mellan stor sorg men också förväntan inför att träffa alla som vi har saknat så de senaste 12 månaderna. Efter mycket flygplansmat och en extremt skön fotmassage maskin på Singapores flygplats landade vi i Köpenhamn. Där var det dags för ett av de jobbigare farvälen. Salt och peppar, blondinen och brunetten, Schweiziskan och Svenskan, duon och systrarna behövde skiljas åt och oj vad det gjorde ont. Vi höll gråten inne så länge som möjligt men när det var dags att gå till gaten gick det inte längre. På den kortaa flighten till Göteborg läste jag öven vad hon skrivit på min flagga.. oj oj hur ska jag leva utan henne vid min sida 24/7? Jag vet inte.. 

 

Den emotionella bergodalbanan fortsatte då det sedan var dags för ett ögonblick som jag drömt om så många gånger. Det var dags att springa ut genom dörrarna och få krama min familj. Bara det att det var inte endast min familj som stod där. När jag och Marcus (en annan utbytesstudent) gick ut genom portarna hörde jag honom säga: - oj jäklar vad många kompisar som är här för dig, och sedan blev jag överfallen av kramar. Nästan alla fina tjejkompisar hade samlats med blommor och choklad tillsammans med min familj, kusiner, och familjevänner. Det blev en gråt/skrattfest och jag kunde inte förstå någonting. Nu i efterhand har jag nästan minnesluckor från just den stunden för det var bara sådan euroferi. 

 

Efteråt var det Brunch med allihopa hemma hos mig och vi pratade massor om NZ och alla framtidsplaner. Delade med mig av Nya zeeländska godisar och gick igenom min bucketlist, filmer och bilder. Resten av dagarna hemma har varit helt sjukt konstiga. Allt är som vanligt fast ändå inte. Jag ser saker på ett nytt sätt, Svenskar, vänner, pengar och allt har liksom nytt ljus på sig. Samtidigt som man har jetlag av desslike är förvirringen total. Så glad att vara hemma men samtidigt är det något som saknas vilket är hela mitt liv som jag har bytt upp på andra sidan jorden. Ska bli spännande att se hur det utvecklar sig när jag börjar komma in i det svenska livet igen. 

 

Dagarna i Sverige har bestått utav massa kärlek från familj, vänner och släktingar, god mat, och shopping. Igår fredag kom de kompisar som inte jobbar eller reser på en grillkväll som blev himla lyckad. Så kul så kul att träffa dessa älskade människor efter så lång tid. Gud vad jag har saknat dom. Natten blev till morgon då jag för första gången kunde gå ut på klubben lagligt i Sverige och alla vännerna kunde visa mig vad som gällde. En natt som jag verkligen kommer minnas. 

 

Har inte tänkt att avsluta bloggen riktigt än då jag har en film som ska upp och jag har lovat att skriva något av en epilog på engelska om mitt år. Ska bara samla mig lite först så häng kvar om det intresserar er.