nzkarin.blogg.se

Ikväll har det varit en avskedsmiddag för de tre utbytisarna som lämnar oss snart. Lukas från tyskland, Andri från Schweiz och Paolo från Italien. Alla skulle ha lagat och tagit med en traditionell maträtt från sitt hemland. Jag lagade helt amazing köttbulllar. De tre fina killarna höll rörande tal och det var mycket kramar och en del tårar såklart. Jag kommer som tur är träffa de igen, så det var inte riktigt hejdå ännu men gud som jag kommer sakna min italienare. Så fin männsika som jag har kommit väldigt nära. Vi har ett intern skämt där han kallar mig för mum och att han är min son. Detta eftersom när jag först kom hit till NZ tyckte han att jag såg så pass gammal ut, att om man hade satt en barnvagn framför mig hade jag kunnat vara någons mamma. Haha det är bara Paolo som kan komma undan med att säga något sånt för allt han gör är med kärlek och humor. Åh gör ont i hjärtat.

 

Kvällen blev också tung för mig och min värdsyster av andra anledningar. Det försigår en del drama här borta som jag valt att inte ta upp alls på bloggen ( och kommer inte att göra det nu heller ) men ikväll innehöll mycket känslor av olika slag. Imorgon väntar ännu mer känslor då JD har sin avskedsmiddag och lämnar för att åka runt i världen i 2,5 månader. Men just nu ska jag njuta av så mycket bättre och tänka på annat.

Middagen hölls på min skola i min cooking sal. Folk från skolan, värdfamiljer och alla utbytisar var där för att säga hejdå,